Iso är ett receptbelagt läkemedel som kan föreskrivas vid mycket grov acne. Preparatet gick tidigare under handelsnamnet Roaccutan och är ett A-vitaminderivat som ingår i gruppen retinoider. Medicinen lanserades av schweiziska Hoffmann-la Roche redan i början av 1980-talet och har visat sig kunna påverka de fyra primära grundorsakerna till acne.
Då Iso bland annat ökar hudens avfjällning minimeras den genetiskt betingade hyperkeratiniseringen i talgkörtlarnas utgångar. Ämnet minskar dessutom talgkörtlarnas storlek, vilket både reducerar talgproduktionen och förekomsten av den acneframkallande hudbakterien Cutibacterium acnes. Förutom att strypa bakteriens näringsintag har Iso även en starkt antiinflammatorisk effekt. Visst låter det bra, men myntet har tyvärr en mörk baksida.
Medicinen är en av få som har vetenskapligt bevisad effekt på extremt svårartade former av acne. Dock kommer den med ett högt pris. Iso kan ge väldigt kraftiga – och i vissa fall permanenta – biverkningar. Preparatet får därför endast skrivas ut av legitimerade dermatologer och ses vanligtvis som den sista utvägen om ingen annan behandling fungerar.
Kruxet är att Iso är icke-selektivt, vilket innebär att det inte bara behandlar det som ska behandlas utan ger sig på det mesta i kroppen. Vanliga bieffekter inkluderar uttorkad, ömtålig och ljuskänslig hy, torra slemhinnor, läppar och ögon, depression, håravfall och mag-tarmproblem. Det fettlösliga ämnet bryts långsamt ned i levern och eftersom det lagras i kroppens fettdepåer stannar det kvar i systemet under mycket lång tid, oftast flera veckor efter att man slutat ta läkemedlet.
På grund av den överhängande risken för leverskador är alkoholintag absolut förbjudet medan man äter medicinen och man måste genomgå regelbundna provtagningar för att kontrollera levervärdena. Då Iso även kan orsaka allvarliga fosterskador är det oerhört viktigt att undvika graviditet så länge ämnet finns kvar i kroppen. Därför är det också ett krav att fertila kvinnor använder minst ett, helst dubbla, preventivmedel såväl före som under och efter behandlingen.
Iso fungerar, men det är definitivt ingen mirakelmedicin som botar acne för all framtid. Ofta krävs det flera månaders användning innan man märker någon positiv effekt och besvären blir i regel värre innan de blir bättre. Vissa upplever ingen förbättring alls och många får tillbaka problemen efter att kuren har avslutats. Risken att drabbas av biverkningar är också stor och även om permanenta skador är sällsynta finns det inga garantier för att man är en av dem som har turen att slippa undan.
Dessvärre är det många som utsätter sig för riskerna helt i onödan. Iso rekommenderas nämligen ofta som en ”sista utväg” i slutet av tonåren då acnen med största sannolikhet är på väg att minska naturligt. Det kan ge skenet av att medicinen har ”botat” problemet, när det i själva verket hade försvunnit på egen hand om huden bara hade fått lite mer tid på sig att läka. Innan man bestämmer sig för att ta Iso bör man därför vara väl medveten om vad beslutet innebär och noga överväga andra, mindre invasiva, alternativ. Skräddarsydd hudvård är inte bara mer skonsamt, det ger i regel bäst resultat i längden.