Det är få hudåkommor som omges av så många vilda teorier, skrönor och villfarelser som acne. Forskningen har kommit långt på området men trots det lever många gamla myter kvar – och likt de flesta legender är de svåra att ta kål på. Tyvärr leder det allt för ofta till att utsatta individer lockas att experimentera med ”revolutionerande” kurer och obskyra mirakelmedel som inte har någon effekt eller kanske rent av förvärrar problemen. Man kan inte ”tvätta bort” finnar – men man kan behandla dem. Det gäller bara att veta hur.
Acne i sig är definitivt ingen myt, det vet alla som drabbats. Men om man inte vet hur det faktiskt uppstår är det svårt att veta hur det ska behandlas. Här förklarar vi hur det ligger till – på riktigt.
Först och främst, acne är inte smittsamt och det beror inte på undermålig hygien, smuts eller dålig kosthållning. Acne är i grund och botten ett genetiskt betingat problem, men det är många olika faktorer som påverkar hur allvarliga besvär man får. Vi tar det från början.
Redan i puberteten sker de första förändringarna som lägger grunden till en acnebenägen hy. Kroppen börjar då producera så kallade androgener, manliga könshormoner, primärt testosteron. Via ett enzym som bland annat finns i hudens hårsäckar omvandlas detta till steroidhormonet dihydrotestosteron (DHT), som i sin tur stimulerar talgkörtlarna att börja tillverka talg. Så här långt är allt normalt och dessa processer är något som alla genomgår under ungdomsåren. Men hos den som har anlag för acne händer någonting mer.
I och med att talgproduktionen ökar aktiveras något som kallas hyperkeratinisering i de acnebenägna folliklarna. Det innebär i princip att hudcellerna i hårsäcken produceras för snabbt och fastnar nere i porerna. Därmed har anlagsbärare lättare att få pormaskar än den övriga befolkningen. Denna tilltäppta por kan dessutom bli inflammerad och det är så en finne uppstår.
De avgörande komponenterna som krävs för att acne ska kunna bildas är testosteron och enzymet som konverterar det till DHT. Personer som saknar dessa ämnen kan inte få acne – även om de har anlag för hyperkeratinisering. Teoretiskt sett skulle man alltså kunna stoppa problemen redan i puberteten genom att strypa något av de första stegen i utvecklingsprocessen, men det skulle samtidigt hämma den normala könsmognaden vilket skulle påverkar individens utveckling.
Acne debuterar vanligtvis i 12-14-årsåldern och eskalerar sedan gradvis under det följande decenniet. Förloppet går nästan som en våg över kroppen och det beror på att talgkörtlarna mognar i olika faser. Folliklarna i t-zonen är känsligast för hormonförändringar och reagerar redan på relativt låga testosteronnivåer. Därför är det just i pannan, på näsan och i mitten av hakan som de första finnarna brukar dyka upp i början av puberteten. Talgkörtlarna på kinderna, övre delen av bröstet och ryggen vaknar till liv i 15-16-årsåldern, medan folliklarna i käklinjen, nacken och ländryggen aktiveras först i de senare tonåren.
Testosteron ses ofta som den största boven i dramat, men det är inte hormonerna i sig som orsakar acne. Män har inte heller mer finnar än kvinnor och de som lider av acne producerar inte större mängder testosteron än andra. Däremot är androgenerna en triggande faktor för den som redan bär på acneanlagen.
Genom att förstå exakt vad som orsakar acne och vad det faktiskt innebär blir det också enklare att behandla det på ett effektivt sätt. Acne går inte att ”bota”, men det betyder inte att man behöver lida i onödan. Med rätt hudvård kan man hålla symptomen i schack och förhindra allvarligare inflammationer som leder till ärrbildning.
